Föreningens logotyp

Karl XI:s stenar

En historisk plats i en spännande bygd!

Parken

Parken skapades under 1600-talets senare del i en tid med mycket krig och splittring. Den är närmare 5 hektar stor och indelad i fyra kvarter, åtskilda av gångvägar och kanaler, dock inte rätvinkligt och symmetriskt som dåtidens ideal påbjöd. Parken omgärdas av en stenmur.

Schematisk översikt av parken

Åt sydväst ligger det kvarter som har en kungahyllning i kolossalformat. Den gjordes i ett material det fanns gott om i trakten nämligen sten. Stenarna har lagts till 8-9 meter stora bokstäver och bildar den latinske texten: CAROLVS XI MONARCHA SVECIAE. Detta är ett ovanligt sätt att hylla den nye svenske konungen Karl XI. Bokstäverna består av parallella stenrader med jordfyllning emellan. Kungahyllningen var avsedd att läsas norrifrån och då kanske från långt håll.  Även ett antal rådsherrars namn lär enligt ett par uppgifter ha stenlagts norr om själva kungahyllningen. Dessa har dock ännu inte återfunnits.


Bild av stenhög I det kvarter som finns åt sydost har 24 stensättningar placerats i två koncentriska cirklar runt en något större i mitten. Den yttre cirkelns diameter är ca 90 meter. Stensättningarna är anlagda så att de bildar en kompass och väderstrecken stämmer nästan. I mitten av varje stensättning fanns en liten stenpyramid. Enligt vissa uppgifter fanns en färgglad vimpel i toppen på dessa och uppgiften att Jöns Henriksson uppkallat dem efter "namnkunniga hjältar".

Mellan dessa båda kvarter går en perspektivgata som i fjärran pekar rakt fram mot kyrkan. När parken anlades var dessa områden i söder ängsmark med ett fåtal träd längs gångarna. Sedan har området fått växa igen med med stora ekar och bokar. Kanalerna blev igensatta och förlorade sin dränerande funktion men syntes fortfarande tydligt.

De båda kvarteren åt norr hade dammar och där har det förmodligen odlats karp. De var av olika storlekar och djup beroende på sin funktion i fiskodlingen. Dessa blev senare igenfyllda av förmultnade växtdelar och gyttjiga sediment. Dessutom beskogades de med främst al. I den stora dammen i kvarteret åt nordväst finns en mindre holme och på denna hade Jöns Henriksson ett lusthus.

Restaurering

Hela dammen är nu vattenfylld efter att ha blivit rensad 2014. I mitten syns holmen. Under 1990-talet utfördes uppmätningar, dokumentation och röjning samt restaurering av en del av stenmuren runt Parken. Då ordnades det även volontärläger med internationella deltagare som tillsammans med andra frivilliga gjorde stora insatser. Kommande år skedde löpande underhåll fram till sensommaren 2012 då ett stort antal träd togs bort i ett första steg för att återskapa parken i den form som den hade när den anlades. Kolla gärna in en kort video från avverkningen. Från 2013 och framåt har kanalerna runt tre av kvarteren rensats. Likaså har den största dammen rensats till sitt forna djup med lusthusholmen bevarad. Norr om denna hittade man rester av en bro i form av en jordbank. Vidare har handikappanpassade spänger och broar satts på plats liksom bord och bänkar. Allt detta har finansierats genom Kulturmiljövårdsbidrag från Länsstyrelsen och utförts under arkeologisk övervakning. Olika provtagningar har dessutom genomförts.

Arkeologernas rapporter och andra redogörelser finns att läsa under Dokument. Där finns även de åtgärds- och utvecklingsförslag som 2009 togs fram av Regionmuseet i Kristianstad. Föreningen ansöker varje år om nytt bidrag för att fortsätta med underhållet och restaureringsarbetet och att göra Parken mer tillgänglig.

Teorier

När parken anlades under 1600-talets senare del skulle Skåne försvenskas och enligt en muntlig sägen har den södra delen en svensk och en dansk sida. Prästen Jöns Henriksson använde parken för att skydda byn från förstörelse. När svenskarna kom visades kungahyllningen upp och när danskarna kom visades stensättningarna som enligt samma sägen hade namn efter danska hjältar.
Enligt en annan sägen ville prästen skaffa sig mer mark och vände sig därför till kungen, som lovade prästen så mycket mark som han kunde skriva kungens namn på. Vad som är sant kan vara svårt att veta, men det har bidragit till att hålla historien levande i bygden.
Alternativt var det kanske helt enkelt ett sätt för prästen att hylla sin nye kung.