Föreningens logotyp

Karl XI:s stenar

En historisk plats i en spännande bygd!

Skvadronen

Porträtt av Karl XI Karl XI upprättade 1680 Södra Skånska Kavalleriregementet som var indelade i 8 kompani eller skvadroner som det senare kom att benämnas. Sallerups kompani sattes upp 1684 med chefsbostället i Ö. Sallerup och den förste chefen/ryttmästaren Johan Orrfelt kom från Töfsala socken i Åbo nordvästra skärgård i det då svenska Finland. Eftersom Karl XI misstrodde skåningarna kom hans befäl och 125 ryttare från Småland och övriga Sverige.
Karl XI avled 1697 och efterträddes av sonen Karl XII som 1700 drog ut i krig.

Rekonstruktion av Randbäcks gravhäll.

Södra skånska kavalleriregementet med Orrfelts kompani fick 1701 order om att ansluta till armén i Baltikum och i september avseglade man från Karlshamn. Orrfelt som var mycket missnöjd med sitt boställe blev 1702 ryttmästare för Borrby kompani. Samma år stupade han vid Klissow och begravdes där medan Sallerups nya chef Knut Drake överlevde.
1709 deltog sallerupsryttarna i slaget vid Poltava under ledning av Olof Randbeck som nu var ryttmästare. Ett fåtal ryttare, däribland Randbeck, överlevde slaget och de återkom efter 13 års fångenskap i Ryssland. Under sina sista år blev Randbeck åter chef för kompaniet i Ö. Sallerup. Hans gravsten med nu oläslig inskrift ligger vid kyrkans västra ingång. 1710 gör Danmark sitt sista försök att återta Skåne vilket misslyckas och Skåne förblir svenskt.

Från 1684 till början av 1900-talet hade först 16, senare 15, ryttare och dragoner i Sallerups skvadron sina rusthåll i Östra Sallerups socken. I början var troligen de flesta inkvarterade hos sina rusthållare. Kring 1730 kom kungligt påbud om att ryttartorp skulle byggas. Troligen blev detta dock inte fullständigt genomfört. Torpen uppfördes oftast på byarnas allmänningar dvs. den gemensamma fäladsmarken.

Bild av kavallerist ifrån boken "Karoliner"
av Åberg/Göransson.

Inför strid stod kavalleriet uppställt på flyglarna med infanteriet i mitten. I varje skvadron stod ryttarna uppställda på tre linjer efter varandra och så tätt intill varandra som det gick med ”knä bakom knä”. Linjen blev därvid något plogformad med ryttmästaren, cornetten med standaret och trumpetaren i spetsen. Vid anfall ryckte skvadronen fram först i trav för att senare övergå i fyrsprång, dvs. snabbast möjliga galopp. Skvadronen täckte alltså en bredd av drygt 40 hästar vid dessa anfall.

Flera fördjupande artiklar finns under Dokument.